fredag den 1. december 2000



JEG ÆDER MIG SELV SOM LYNG er en digtsamling i ni dele, som udkom i januar 2012 på forlaget Gyldendal. Her er en video fra den norske blog POLITIK POETIK PRAKSIS, hvor jeg læser teksten REKLAMEPIGEBARNET i en gyde i Bergen:



Her er nogen alternative pressetekster, jeg skrev om bogen, da den skulle udkomme: Overspringshandling #4

Bogen kan købes her hos fx. Audiatur.

Pressen skrev:
"Olga Ravn debuterer stærkt besværgende med en drømmeagtig, hakkende hypnotisk digtsamling."
Nanna Goul, Weekendavisen
"Ambitiøs og gennemarbejdet digtsamling, som vil ligge på natborde og i læsehuler længe."
Mai Misfeldt, Information
"Køb endelig og læs Olga Ravns digte, der har et vældigt drive og en masse poetiske kvaliteter."
***** Erik Svenden, Jyllands-Posten,
"Bristefærdigt med talent. En debut der kalder på meget mere."
**** Jeppe Krogsgaard Christensen, Berlingske
"Det var et godt, kannibalistisk måltid."
**** Mikkel Bruun Zangenberg, Politiken

JEG ÆDER MIG SELV SOM LYNG blev tildelt en præmiering fra Statens Kunstråds Litteraturudvalg i efteråret 2012. Udvalget skrev blandt andet: "Jeg æder mig selv som lyng er stramt skrevet og skæv af selvopfundne ord, den er relevant og energisk i sin vekslen mellem et sært forvirret raseri og en kølig selvdissekerende observeren. En smuk gennemtænkt debut."

JAG ÄTER MIG SJÄLV SOM LJUNG på svensk:

Jag äter mig själv som ljung. Flicksinne udkom på svensk på förlaget 10TAL i Jan-Henrik Swahns oversættelse og med efterord af Jenny Tunedal i 2013.

Pressen skrev:

Fruktansvärd och oemot­stånd­lig läs­ning […] Jan Henrik Swahn har över­satt för 10TAL Bok. Och allti­hop läm­nar mig helt utmat­tat impo­ne­rad och uppli­vad.
— 
Lena Köster i Upsala Nya Tidning 21 janu­ari 2014.

Ravn vän­der blic­ken inåt och under­sö­ker hur det är att vara kropp. Med sitt stilla ton­läge som påmin­ner om Matilda Södergrans skräck­ro­man­tiska kropps­våld tema­ti­se­rar också Ravn frå­gor om sex­u­a­li­tet, tvång och makt.
— Oscar Rossi i Göteborgs-Posten 10 janu­ari 2014

Ravn tycks sträva efter att göra kött av ord, genom att upp­häva språ­kets regle­rande och nor­me­rande våld. Ett våld vi föds in i, och som berät­tar för oss om per­so­nerna vi är, könen vi är – skin­nen och krop­parna vi är.
— Victor Malm i Sydsvenskan 9 janu­ari 2014

Redan titeln på den danska poe­ten Olga Ravns debut­dikt­sam­ling leder tan­karna till något gro­teskt, kan­ni­ba­lis­tiskt, van­sin­nigt: Jag äter mig själv som ljung. […] Det hand­lar om att vara kropp, en ung kvin­no­kropp, i skär­nings­punk­ten mel­lan bio­lo­giska erfa­ren­he­ter och soci­ala för­vänt­ningar, indi­vid och histo­riskt kol­lek­tiv, begär och besvär. Och det hand­lar om att slå sön­der den vär­de­rande, nor­me­rande, för­fö­rande och för­ak­tande uti­från­blick som från alla håll och vinklar rik­tas mot en sådan kropp.
— Ann Lingebrandt i Helsingborgs Dagblad 3 janu­ari 2014

Danska Olga Ravn låter för­tap­pade flic­kor insnärjda i kitsch och rosa raseri omskapa verk­lig­he­ten och krop­pen med en språk­lig fre­nesi som omöj­lig­gör pro­tes­ter.
— Aase Berg väl­jer årets böc­ker i Dagens Nyheter 14 decem­ber 2013

”Jag äter mig själv som ljung” är pro­vo­ce­rande och utma­nande poesi, insi­ste­rande och ofta direkt obe­kväm.
— Josefin Holmström i Svenska Dagbladet 10 decem­ber 2013



LÆS MERE om JEG ÆDER MIG SELV SOM LYNG: